Mamma heter Vasija och pappa heter Bruno och bor i Finland, min bror heter Rizto men han har flyttat hemifrån. Jag har en storasyster också, ja halvsyster då, som bor hemma, det är Leta, henne busar jag mycket med. Hon har just haft två valpar som flyttat hemifrån dom också, dom var kul att busa med. Men Baro fick man ta det lite försiktigt med för hon bröt ju benet strax efter att Binabik, brorsan hennes, hade flyttat. I början gick det väl bra att komma ihåg det men det vart svårare och svårare. Dels så vart hon ju bättre ju längre tiden gick men så vart man ju så van vid det så man bara glömde bort att man skulle vara försiktig, hon var ju ganska moppsig själv också. Så för det mesta så fick jag inte leka och busa med henne om inte husse eller matte var med och övervakade.
Jag tycker om att ligga och sova nära ansiktet på husse eller matte, det är varmt och skönt och så vet man ju att man inte missar ifall dom skulle äta ett äpple eller nåt. En natt hade husse kletat in något som han kallade "Försvarets hudsalva" på läpparna, det luktade väldigt gott. Så när han hade somnat så flyttade jag upp min nos mot hans läppar och började slicka lite försiktig, men så kom brorsan och då var det bara att ta så mycket man kunde innan husse vaknade. Och husse, såna ord säger man inte till små valpar!
Matte tog och anmälde mig till en valpkurs för att jag skulle bli lite lydig och få umgås med andra hundar. Det var väl inte så svårt så länge det gick att koncentrera sig men efter ett tag så var det intressantare att sniffa på den hund som gick förbi eller springa undan så han inte han sniffade på mig. Men det var en del saker som jag inte tyckte om, halsbandet jag var tvungen att ha på mig, det kliar och skaver och är obekvämt så jag försöker att skrapa bort den. Det andra är när matte eller husse säger åt mig att sitta kvar mens de går bort, tänk om de går för långt och glömmer bort mig. Nej då är det bättre att jag följer med dom från början för dom kommer ändå att ropa på mig efter några meter, om dom nu inte glömmer bort mig.
Matte säger att jag är en "klumpig elefant" bara för att ändan råkar råkar hamna på någon annan hund eller i mattes ansikte när jag lägger mig. Det är faktiskt inte så lätt att veta var man har ändan och bakbenen, jag har inte riktig hunnit med och lärt mig hur stor jag har blivit.
Jag tycker om att gå ut, trots halsbandet och kopplet, så när husse eller matte ska gå ut med mig så blir jag så glad att jag hoppar omkring och husse/matte står bara och fumlar med det där förbaskade halsbandet samtidigt som dom säger "sitt". Vadå sitta när man ska gå ut? Och så står dom där med halsbandet och bara viftar med det istället för att gå ut. Nåja, till sist så sätter jag mig och då klarar de av att få på mig halsbandet. Och sen när vi kommer ut är jag så glad att jag bara vill leka och busa med de andra hundarna men dom bara morrar åt mig och husse/matte skäller på mig och kortar ner kopplet. Det verkar som om jag bara är till besvär, hur ska man göra för dom ska förstå hur mycket jag tycker om allihop? Jag vill ju bara att dom ska tycka om mig, men det verkar alltid bli fel.
