Bari är
det jag är mest van att bli kallad, men mitt fullständiga namn
är faktiskt Ziganski Baron. Många säger att jag gör
skäl för det namnet, stjäl allas hjärtan och lite
mat, men dom har nog lite för mycket fördommar. Jag tycker om
att leka, busa, äta och jag vill ha alla som jag tycker om runtomkring
mig jämt. Jag tycker inte om när folk lämnar mig.
Jag är gärna ute och går och springer, helst utan koppel.
Det är roligt att skälla på större hundar, det är
inte helt riskfritt, inte för att jag råkat ut för något
men jag känner en som har. Det är också kul när matte
eller husse håller på och lär mig olika saker, för
då får jag godis.
Sensommaren och hösten är den bästa tiden för då
finns det så mycket att äta, blåbär, rönnbär,
oxelbär och äpplen, och mycket annat.
Huvudsaken att det händer nått, och gör det inte det får man väl lägga sig ner och ta det lugnt.
Jag kommer från St. Petrsburg där jag föddes i september 2002 och endast tre månader gammal så utvandrade jag från Ryssland tillsammans med Anna och hennes andra hundar. När vi hade passerat gränsen till Finland så träffade jag husse, honom gillade jag direkt. Nästa morgon kom vi till Åland och Niina med alla hennes hundar, och valpen Birdy, en kinesisk nakenhund som var lika gammal som jag. Det behövdes bara ett ögonkast för att förstå att här hade jag en kompis att busa med. Och busade gjorde jag, med birdy och med de andra hundarna (men dom tyckte inte att det var lika roligt), letade hål i staketet så jag kunde få lite utrymme, sno mat från dom andra hundarna, riva upp Niinas sopsäck för där fanns det riktiga godbitar.
Men det var också träning, stå, gå i koppel och en massa annat tok. Och som ni ser var jag inte så förtjust i att gå i koppel.
Och så hade de 6 månaderna gått i ett naffs och det vart dags att åka till Sverige.
Nu vart det lite lugnare, husse och jag var ute och gick en massa, vi tränade på "kom", "gå höger", "gå vänster", "stopp", "framåt", "sitt", "fot" och "ligg" (men det begrep jag aldrig). Vi hittade på en massa bus också, ja det var väl jag som hittade på och husse kom efter och fick be om ursäkt.
Visst brukar jag sno mat när jag kommer åt, men jag delar med mig också. Husse och matte hade bröd på bordet en gång när vi var ensamma hemma, så jag hoppade upp och tog påsen med bröd och sprang till soffan där alla tikarna satt och så delade vi allihop brödet. Husse tog och skaffade ett brödskrin som det tog mig två veckor att lista ut hur man öppnade. Fast sen vart jag inlåst i sovrummet med ett galler när husse och matte gick ut.
Men sen så hände nått hemskt, husse och matte flyttade isär. Jag viste inte vart jag skulle ta vägen, jag ville ju ha alla omkring mig. Hemma hos husse var det så tomt och tyst och hos matte så saknade jag husse. Matte trodde det skulle bli problem när tikarna löpte, men det trodde inte jag. Det hela slutade med att jag flyttade till en ny husse och matte.
Jag har det jättebra hos mina nya husse och matte, jag träffar gammelmatte med hundar ganska ofta eftersom vi bor nära dom, och ibland springer jag på gammelhusse också.
