Så här är det: Jag fick namnet Lel när jag var 3 veckor gammal, men när matte hämtade mig så ville hon hellre kalla mig för Mino. Mino är det jag lystrar till men Lel står det i stamtavlan. Lel föresten är namnet på en pojke i en rysk folksaga som sjunger vackert, och jag är kanske inte så skönsjungande. Föresten var det ju syrran som "sjöng" mest när vi var små.
Mer kommer senare när jag tänkt efter och samlat lite inspiration, fler och nyare bilder kommer också.
