Jo, jag kallas för Leta och matte kallar mig för Kotleta, men jag heter Lavaleta, kär valp har många namn. Vasija det är min morsa och farsan har jag aldrig träffat för han bor i Ryssland. När det gäller gullighet har jag för länge sen distanserat morsan, den som kommer närmast är den lilla elakingen Ulko.
Jag vill att det ska hända något hela tiden, antingen ska det vara full fart eller så ligger man och sover. Husse är kul att busa med men ibland blir han lite trög och slö, då brukar jag hoppa upp i knäet och ställa mig med frambenen på hans bröst, lägga huvudet på sned och titta rakt in i ögonen. Och fattar han inte det så biter jag han i näsan.
De andra jyckarna är lite tröga, ska mest ligga och slöa eller sitter och ser fina ut. Tänk om dom bara viste, det är ju lite busighet som är charmigt. Nåja oftast går det ju att få med dom på lite bus men ibland kan Ulko bli riktigt förbaskad, och då är det bara att passa sig. Morsan blir ju sällan arg numera, annat var det när man var valp, utan hon ligger bara och trycker ner sig i soffan hur man än drar och sliter i benen på henne.
Håller man oftast full fart så är det också viktigt att man kan stoppa snabbt. Tänk om man sniffar nått godis när man springer för fullt, då gäller det kunna tvärnita och snabbt hitta det och äta upp det. På bilden här bredvid så ser du hur det kan se ut. Och här var det ju viktigt att få tag i godiset innan brorsan hittade det.
Jodå, söt och gullig var jag redan som liten unghund. Här under är jag väl en sisådär 6 månader och livet lekte. Mat och bus var vad det handlade om. Och vilket gäng vi var allihop, 5 st glada jyckar. Farbror Bari var den som det var roligast att busa med, eller krypa ihop mot när man ville sova.
När jag var 3 månader så försökte jag sno mat från de andra efter att jag ätit upp min egen mat. Den jag prova på först var Sitki, men den gamla tanten försökte knuffa bort mig. Ja, först så vart hon ju förvånad och stod och titta några sekunder, men sen kom hon igång. När jag knuffade tillbaks började hon morra, och jag morrade tillbaks. Fast hon var ju tyngre så hon lyckades hålla mig borta från det mesta av maten. Jag hade ju ingen aning om att den där skitiga trasselsudden var ledaren, så inte undra på att morsan vart lite nervös.
Jag har ju varit tidig med det mesta. Husse säger att jag var 2 ½
vecka när jag skällde första gången. Det lät
visst lite lustigt, annat är det nu.
Ja det var några valpdoms-minnen.
Matte håller på och tränar mig för alla möjliga utställningar, ställer upp mig på bord och stolar och så ska jag stå på ett konstigt och onaturligt sätt. Tittar i munnen och klämmer och känner överallt. Kan en hund få skadestånd för tafsande?
Utställningar är lite jobbiga, massvis med hundar att skälla på men det får man inte gör. Inte heller får man springa runt och busa utan man ska gå omkring i en fyrkant som kallas ring, på ett mycket struttigt sätt. Och sen ska man upp på ett bord och domaren ska titta och klämma och känna och inte får man bitas.
